Jag tycker att vi har så underbara pedagoger på bägge våra barns avdelningar på dagis (förskola)!
Där Sam går nu gick även Filip som liten (mindre).
Jag var överlycklig när vi fick veta att Sam skulle gå där!
Sam har fattat tycke för alla fröknar där. Han går glatt in och vill sällan gå hem! Att se hur dessa fantastiska människor verkligen har knutit an till mitt barn (och alla andra) ger mig ett stort lugn!
Dom är alltid glada när man kommer och lämnar/hämtar. Och man kan verkligen se hur mycket dom gillar sitt jobb och barnen!
Jag känner också en stor trygghet i att personalen alltid är tillgängliga, om man vill vara lite extra frågvis om hur dagen varit, eller om man har andra frågor om tex verksamheten så svarar dom så gott dom kan!
Heja murbruket på tegelstugan!
När Filip skulle flytta upp i höstas var jag rätt så nervös. Vi visste ju att Filip kunde vara krånglig när det var stora förändringar på gång. Och jovisst blev det krångligt. Och visst var jag nervös över att personalen kanske inte skulle klara av/orka med honom.
Men dom gjorde ett jättebra jobb under hela hösten! Dom lyckades hjälpa Filip att hitta en trygghet i sig själv och samtidigt utveckla honom enormt mycket!
Pedagogerna (fröknarna som Filip säger) är väldigt bra på att kommunicera! Om jag frågar hur det har varit idag så får jag ett ärligt svar. Tex om det har varit en kaotisk och bråkig dag så får jag veta det! Om det har varit en bra dag får jag veta det!
Och framför allt, dom pratar
med barnen och inte till dom! Dom gör enormt mycket med barnen, och frågar man Filip så berättar han om långa konversationer och han läxar upp oss för att sååå har fröken sagt!
Heja muraren på tegelstugan!
Detta är bara min/vår uppfattning men jag hoppas att många delar den.
Filip har gått i 3 år nu och än så länge har jag inte haft många anledningar att klaga och om jag har gjort det har vi blivit väldigt bra bemötta och dom har tagit åt sig kritiken och det blivit bättre!
Underbart!
- by iza in iPhone
