För det första, så sätter jag en sådan jävla press på mig själv. Jag ska vara wonderwoman, och klara allt. Hinna med allt och dessutom ska det vara perfekt.
Kalas i helgen, köpekakor? Nä för fan! Spindelmannen-tårta? Klart mamma fixar det älskling!
Städning? Klart, jag tvättar, dammsuger, torkar golv och torkar av bänken fyrtio gånger, fast Jimmy redan har gjort det.
Jag hatar att inte ha tid för detta, att behöva jonglera med barn och bullbak och tvätt!
Resultat: en skinande bänk och bullar en fredagskväll!
Allt måste vara perfekt när gästerna kommer imorgon!
För det andra, så är jag duktigt stressad för att tiden inte räcker till. Jag har tagit extrapass på jobbet, planerat tiden minutiöst för att hinna med kompisar, familj, träning, jobb och kanske lite soffhäng.
För att allt måste vara bra och alla ska vara nöjda med att jag hinner träffs och umgås med alla!
Resultat: stressad fredagskväll!
För det tredje, så har jag en sådan jävla ångest i kroppen för Filips skull. Vi skäller och gnäller på honom och hinner inte med honom.
Han har varit deppad och nere hela veckan efter dagishämtning. Han säger ibland att ingen vill leka med honom och det gör ont! Det gör fysiskt ont i hela kroppen! Och varje gång jag tänker på att han är ledsen och ensam gör det ont i magen och hjärtat håller på att spricka!
Varför ska ett barn behöva känna så redan? Jag vet precis hur det känns!
Hur fan ska vi lyckas vända detta? Jo efter konferens i soffan så ska vi lägga ner massor med tid på Filip!
Sam är liksom inne i en period där allting med honom tar tid, han tar nästan all fokus från Filip!
Men ändå, ändå kan jag inte låta bli att känna mig misslyckad, ledsen, förbannad, dålig och totalt utmattad!
Jag kan inte släppa det!
Tror att jag får lägga mig i sängen och sova på saken. Imorgon är en stor dag!
För exakt 4 år sedan låg jag på förlossningen med sjuuuka värkar! Och fick mitt första underverk!
- by iza in iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar