Sam gråter hysteriskt och skriker för att han inte får som han vill.
Filip lyssnar inte på mig över huvudtaget. Man kan inte prata med honom alls, man måste gå fram till honom och ta tag i honom för att han ens ska lyssna.
Så fort dom två kommer nära varandra är det antingen bråk eller hysteriskt vilda lekar som slutar i bråk.
Sam är så äckligt mammig att han bara skriker och slår hejvilt runtomkring sig och på Filip om Filip skulle råka sitta i mitt knä.
Sam ska klättra överallt, man ska lyfta upp honom överallt för att han ska titta på saker och resultatet blir alltid hysterisk gråt och skrik oavsett om man lyfter upp honom eller inte.
Han pratar konstant med mig och jag hör ordet mamma säkert tusen gånger på 3 timmar.
Han kör slut på mig totalt! TOTALT.
Jag nästan drar mig för att gå hem för att jag vet att det bara är skrik och gråt som väntar.
Det spelar INGEN roll vad man gör med dom, det urartar alltid. Kör vi bil blir det bråk om bilarna, ritar vi blir det bråk för att dom inte kan komma överens, sitter vi och tittar på en film/läser bok så blir det bråk och skrik om vem som ska sitta hos mig!
Lägg därtill på Sams sömnproblem så är man så trött.
Jag orkar inte mer!
Det är tur att dom är söta i allafall!
Det var denna veckans gnällinlägg!
Livet är fan inte en dans på rosor!
-mobilblogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar