Ibland när jag går här hemma och donar när barnen sover, och när jag öppnar ett skåp (alltid när jag öppnar ett skåp) får jag känslan av att jag är 17 år och barnvakt hemma hos någon annan, och snart ska åka hem till pappa.
Bara för en kort sekund eller två.
Knepigt va? Undrar vad det beror på?
Och ibland, så här på våren sommaren, får jag en konstig melankolisk känsla i hela kroppen, liknande den jag hade på våren sista terminen på gymnasiet. Några veckor innan studenten, när jag satt på bussen med mitt sabbade knä, på väg till skolan. Så där sorglig, men ändå förväntansfull och glad.
Den känslan sveper alltid över mig med storm när jag svänger ner på pappas gata till exempel. Eller när jag går längs idalavägen på väg hem och man känner doften av träden och blommorna!
Konstigt eller?
Och nu den senaste veckan har jag drömt mardrömmar. MARDRÖMMAR utan dess like. I alla drömmar så antingen skadar barnen sig fruktansvärt eller dör. Och detta lär sitta i en vecka till minst!
Alltid vid denna tiden på året, när det närmar sig årsdagen för den mest traumatiska händelsen i mitt liv. Roberts död. Brutalt, hemskt, fruktansvärt och alldeles rysligt!
Fy fan!
Idag har jag pysslat lite på baksidan, var och köpte lite blommor med Filip innan. Och sen var vi ute hela kvällen typ. Och jag lyckades natta Sam i hans egen säng!
Mamma: 1
Sam: 0
- by iza in iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar