Vi var och tände ljus för Lowe innan, jag hade även bundit fyra små buketter med blommor,
Det var jättemånga som kom dit och visade sin omtanke och sin respekt och öppet vågade visa sin sorg.
Många blommor, många ljus. Några fotografier och även en gitarr med många namnteckningar på eftersom han var väldigt musikalisk. Det var fint att se så många där, då får man en liten aning om vad han betydde för många, och hur han på något sätt har berört de flesta han träffat. Han är en sådan kille som man kom ihåg, något satte sig liksom.
Sorgen drabbar oss alla på ett eller annat sätt när en kille som många kände, och garanterat alla mellan 18 och 40 visste vem han var, lämnar oss.
Det var svårt att se hans familj och nära vänner, svårt att inse och förstå att han är borta.
Det påminner så om Niklas och Robert.
Hur gör man? Hur kan man leva vidare efter att ha förlorat ett barn?
Jag sänder än en gång mina varmaste tankar till alla som stod Lowe nära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar