Mina barn är ju inte direkt kända för att sitta stilla och vara tysta!
Och dom gjorde inget undantag igår, hehe.
Bägge barnen trallade rundor i kyrkan, Filip avbröt prästen och frågade om det inte var slut snart, Sam klättrade lite här och lite där, han trillade också några gånger, Filip körde finger-skateboard på dopfunten och Sam tyckte det var synd om Freja som gnällde lite grann.
Men prästen var fantastisk och mycket trevlig att lyssna på, väldigt spontan och väldigt barnkär. Jag tror att dom fina föräldrarna var nöjda, och jag var iaf nöjd med att kyrkan stod kvar och ingenting gick i sönder!
Eftersom jag är en av faddrarna så läste jag en mycket fin dikt. Och jag lyckades utan att gråta. Hahaha annars är jag sååå blödig!
Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.
En dotter kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.
Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.
Vi lyckades på till en bild på hela familjen!
Och på kvällen blev det pizza med 3 av 7 syskon och respektive! Och ett sjukt roligt spel!
Nu är det dags att avsluta veckan med en delad tur på jobbet!
Ha en fin dag!
Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar