Vimsiga jag: juni 2010

2010-06-08

På spotify:

Perikles - Du bara du
Ola - Unstoppable
Lady Gaga - Telephone
Jason Derulo - In my head
Black Eyed Peas - I got a feeling

Idag är ingen jättebra dag, trött och känner mig sorgsen, hela min kropp skriker GRÅT!
Fattar inte varför!

Ajja det finns saker som ska göras ändå! Har precis röjt köket och röjt undan filips leksaker, tvättmaskinen går och snart ska man hämta den lille!
Min lille underbaring som ibland (ofta) går mig på nerverna!
Han har nu kommit på hur man gör för att komma upp på köksstolarna! INTE populärt hos mamma här!

Har inte ens haft ork att fundera på mat ikväll! Just nu känns det mesta BLÄ! Har sååå mycket saker jag måste göra, så mycket att ta tag i, har ju då också en sambo som tycker att visst kan vu skjuta upp allt till lite senare, och när lite senare har kommit så skjuter vi upp det igen!
Har tjatat på honom att vi måste sortera papper, men det skjuts bara på framtiden, helst vill han bara slänga allt! Och det retar mig, för jag ska fan inte behöva göra allt själv här hemma!

En bit av himlen
ligger i min famn
jag kysser din panna
och viskar ditt namn;

Filip, ett stjärnebloss!
Tack för att just du
ville komma till oss!

Tack för dina visa ögon
din hand på min arm
din rosenknopps mun
och din kind så varm.

Filip, ett stjärnebloss!
Tack för att du
kom till oss!

2010-06-02

Onsdag 21:18

På tvn går Greys Anatomy, utanför går motorcyklarna en efter en fram och tillbaka, jag har klippt gräset, vattnat häcken och alla mina blommor/lökar!

Friden lägger sig på russgatan. Tomheten i mitt bröst känns fortfarande, för er som inte vet så fick jag missfall i söndags. Det känns så snopet, att vara så lycklig och se fram emot något så mycket, och så helt plötsligt ska man bara ställa om.

Har sett några diskussionstrådar på en community om huruvida man har förlorat ett barn och kan kalla sig "änglaförälder" eller inte. Jag ser det INTE som att jag har förlorat ett barn, absolut inte. Jag/vi har gått miste om en framtid, en framtid med två barn. Och det är just DEN framtiden som jag sörjer! Hur det kunde ha blivit, hur hade den bebisen sett ut, hur hade den bebisens personlighet sett ut! Jag VET att det kommer en annan framtid med två barn, eller kanske fler! ;) Men just den där, den har gått.

Men det var väl inte läge just nu, det var inte meningen att just detta foster skulle få utvecklas till ett litet barn. Och som sagt hellre ett tidigt missfall än något ännu hemskare senare i graviditeten. För mig finns det inte mycket som är värre än att kanske behöva föda fram ett barn som har dött i magen eller liknande!

Jag har denna veckan uppskattat filip mer, (jag uppskattar honom mycket annars också givetvis!!) uppskattar hans bus, hans krångel, hans pussar, hans kramar! På ett annat sätt, jag är glad, GLAD över det jag har!

Min härliga familj, mina underbara syskon, och givetvis mina kära vänner!

Kolla vad mina mostrar har lärt mig!